2005-12-29

2005-12-29: Det är inte Anders Wettergrens fel!

Vädergossen Anders "från vettet" Wettergren har fått sparken av Sveriges Radio. Detta enligt Svenska Dagbladet.
     För er som inte har haft den äran, kan jag berätta att Anders Wettergren brukade läsa vädret i P1. Det som utmärkte honom var hans i det närmaste parodiskt breda östgötska.
     Vi är väl många som har stängt av radion lite extra fort när han har presenterat sig. Detta har han för övrigt gemensamt med tysken André Franke, som ju har gjort sig lika känd för sina kürlingwarningar som Anders för sina oegnskiurar i soödra joötaland.
     Det är lätt att göra sig lustig. Men problemet är ju egentligen inte att väderpresentatörerna inte kan prata. Det verkliga problemet är att vädret inte fungerar i radio.
     Sedan televisionen blev allmän egendom har väderprognoser varit väldigt visuella företeelser. Från blädderblock till dagens animerade regnmoln har utvecklingen av hjälpmedlen för att visa vädrets framfart rullat på. Det finns bara en plats som har förblivit orörd av denna revolution och det är Sveriges Radios så kallade land- och sjöväder. Där försöker man fortfarande, med sina oändliga uppläsningar, konkurrera mot TV:s kartor.
     Jag kan lyssna på det monotona "Holmögadd sydsydväst två Örskär sydsydväst två Söderarm..." tills öronen blöder utan att efteråt ha någon som helst uppfattning om hur vädret kommer att bli där jag befinner mig. För mig skulle det vara lika intressant att lyssna på ett program om konst, där tavlorna beskrevs i ord, eller en långfilm, där bara ljudet kunde sändas ut. De programmen skulle också vara precis lika korkade idéer som det är att beskriva hur vädret ser ut istället för att helt enkelt visa det.
     Felet är alltså inte att Anders Wettergren fick sparken. Felet är att resten av väderpresentatörerna är kvar vid radion. Låt TV sköta det TV är bra på (att visa bilder av exempelvis vädret) och radion det radion är bra på (att sända tal och musik).

Nyckelord:

Copyright © 2005-2008 Björn Andersson,