2006-01-01

2006-01-01: Hej

Hej. Det här är min dagbok. Jag har aldrig sett en riktig dagbok, så jag vet inte riktigt hur den ska utformas, men jag har hört att det är populärt att föra dagbok här på Jorden. Det är ett intressant fenomen. Jag tycker att det verkar vara ett uttryck för ett behov att kommunicera. Människor har vänner, som de pratar med, men det finns saker som de inte kan eller vill tala om för sina vänner eller ens sin familj. Det här är ju ganska naturligt, men så dyker kommunikationsbehovet upp. De bara måste berätta sina hemligheter för någon. För att få utlopp för det här utan att skapa skandaler och familjetragedier skapar de en fiktiv person, kallar den dagbok och skriver ner sina hemligheter i den.
     Det här fenomenet passar mina syften utmärkt. Jag behöver skriva ner mina erfarenheter och hemligheter någonstans, så vad skulle vara mer naturligt än att börja skriva dagbok? Det kanske kan verka konstigt att vi inte har dagböcker hemma, men jag antar att vi helt enkelt inte är lika desperat sociala som ni. Missförstå mig inte - vi är givetvis också flockdjur från början. Andra arter har en tendens att inte komma speciellt långt i sin utveckling. Civilisationer förutsätter samarbete, vilket väl är själva definitionen på flockdjur.
     Jag märker nu att jag tilltalar min dagbok som en människa. Det är ju egentligen inte speciellt viktigt, så den kan väl få vara en sådan då.

Jag kanske ska presentera mig. Kalla mig Ahab. Nej, gör inte det, förresten. Hur som helst kan jag inte berätta mitt riktiga namn. Liksom de flesta andra ord i det galaktiska språket är det omöjligt att uttala i Jordens atmosfär. Detta kan verka lite opraktiskt, eftersom de flesta planeter med intelligent liv har liknande atmosfärer, och det är det verkligen. Fast det språket är ändå ett konstruerat språk, som ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle få för sig att lära sig. Som tur är används det egentligen bara till att namnge folk, vilket i och för sig är tillräckligt irriterande.
     Det där om atmosfärer är givetvis inte helt sant. Alla atmosfärer kan förmedla alla ljud. Men det är en häftig förklaring till varför jag inte berättar mitt namn. En annan bra ursäkt är den här: Om jag lärde dig uttala mitt riktiga namn skulle jag vara tvungen att döda dig. Den är bra för att den har en air av hemlig agent, men också för att den har en gnutta sanning i sig. Människans talorgan är nämligen inte speciellt väl anpassade till att uttala det galaktiska språket, så det finns en risk att den, som, utan grundlig träning, försökte sig på att uttala mitt namn, skulle åsamka sig själv sådana skador att aktiv dödshjälp vore den humanaste boten. Talorganens konstruktion påverkas delvis av den atmosfär, som ägarens art har evolverat i, så det finns ett korn av sanning även i min första förklaring.
     För att inte tala om att det här skriftspråket som jag använder inte har bokstäver för ens hälften av ljuden i namnet.
     Dessutom är mitt namn inte speciellt intressant i det här sammanhanget. Så jag vet inte varför jag tjatar vidare om det.
     Det där om hemlig agent är dock lite relevant. Jag har ett uppdrag här på Jorden och enligt många definitioner är jag nog en hemlig agent. Jag är här för att samla information om mänskligheten
     Jag inser att det inte är speciellt smart av någon som mig att skriva dagbok och jag antar att detta är den största svagheten bland mina kollegor: behovet att berätta för någon. Det är väldigt jobbigt att inte kunna avslöja något om sitt liv för någon och vara tvungen att hitta på saker hela tiden. Och jag tror nog att det är bättre att skriva ner det än att tala bredvid munnen på fyllan.
     Om det nu är någon som läser det här, så innebär väl det att jag är avslöjad, men till läsaren vill jag bara ställa en liten fråga. Vem skulle tro dig? Om du gick till polisen och sa att du har avslöjat en utomjordisk spion tror jag inte att det är mig de skulle spärra in. Dårhusen är fulla av dreglande och tvångströjsbeklädda paket som mumlar om utomjordiska konspirationer. Och tro inte att det bara är de som har fel som hamnar där.

Nyckelord:

Copyright © 2005-2008 Björn Andersson,