2006-03-20

2006-03-20: Generationsskepp

Är det något som det finns gott om i rymden, så är det generationsskepp.
     Det finns flera orsaker till att det finns så många av dem. För det första är det väldigt populärt bland mindre avancerade civilisationer att skicka ut sådana skepp. Så snart man kommer tillräckligt långt i den tekniska utvecklingen är det alltid några som ger sig iväg mot de nya lockande världar som rymden förefaller vara så full av. Antagligen är det helt enkelt så att de civilisationer som har varit tillräckligt nyfikna för att utvecklas så långt också är tillräckligt nyfikna för att resa ut med målet att kolonisera rymden. Eftersom avstånden ser så stora ut innan man kommer på hur man egentligen ska förflytta sig mellan stjärnorna, startas alltid enorma projekt där många generationer ska leva och dö på skeppen innan de kommer fram.
     För det andra tenderar de som lever på generationsskeppen mycket riktigt att bli kvar där väldigt länge. Detta beror inte bara på att det är så planen ser ut från början, utan kanske ännu mer på att de blir så fästa vid sitt hem. När man kommer fram till målet efter sådär hundra eller till och med tusen generationer känns det inte längre naturligt att kliva av och börja bo på en planet. Samhället har helt enkelt anpassat sig till livet ombord på ett rymdskepp. Visst finns det oftast några som vill prova på den nya spännande planetbundna livsstilen, men de är i minoritet och nästan alla generationsskepp förtsätter sin färd förbi målplaneten med mer eller mindre decimerad besättning.
     Dessutom är det inte alls säkert att planeten man kommer fram till är ledig. Tvärt om är det troligt att den redan är koloniserad. Dels är det ganska lätt för livet att uppstå, vilket gör att om man hittar en planet som man kan tänka sig att bo på så kryllar det antagligen redan av liv där och i många fall finns också en civilisation, dels kan planeten redan ha blivit koloniserad av generationsskeppets egna artfränder. Det är nämligen så att hur många gånger man än tror att den tekniska utvecklingen har nått sitt slut, kommer den ändå att rulla vidare (förutsatt att man inte utrotar hela sin art). Medan generationsskeppet tuffar på genom årtusendena kommer utvecklingen av allt snabbare skepp att göra det samma på hemplaneten och efter inte allt för länge susar modernare skepp förbi mot samma planet som man redan tidigare hade utsett till sitt favoritmål. Antagligen blir även dessa omkörda, men till slut är det i alla fall någon som kommer fram och slår ned sina bopålar och börjar kalla planeten sin.
     Den viktigaste orsaken till att man fortsätter glida omkring på sina generationsskepp är dock trots allt att man fäster sig vid skeppen. Man gör det hemtrevligt för sig och lär sig uppskatta enkelheten och friheten i det kringflackande generationsskeppslivet. Ibland stannar man till vid en stjärna i ett par generationer, men så snart man tröttnar på grannskapet eller blir tillräckligt oroad av någon konflikt som blommar upp i närheten lämnar man bara omloppsbanan och sätter kurs mot nya spännande resmål.
     Vissa betraktar generationsskeppen lite som man tidigare såg på zigenarnas karavaner, men det handlar nog mest om att man tycker att nya saker som man inte är van vid är obehagliga. De flesta tycker att det livar upp att ha besök av några av galaxens nomader.
     Hur blir man då del av denna spännande livsstil?
     Givetvis måste man se till att uppfylla resenärernas grundläggande behov. Det måste finnas energi, mat, dryck och luft av lämplig typ tillgängligt under i princip obegränsad tid. Man kan ju knappast tänka sig att lasta ombord allt man behöver för en färd som beräknas pågå under minst tusen år. Nej, allt måste produceras eller samlas in under färden. Med andra ord måste man ha ett väl fungerande kretslopp ombord.
     För att projektet ska ha någon chans att lyckas måste man också tänka på att folk faktiskt ska leva hela sina liv ombord och ge skeppets invånare tillräckligt mycket frihet, möjlighet att förverkliga sig själva, utrymme för att vara ifred ibland och så vidare. Det räcker inte att ge varje person en egen hytt och en egen plats i matsalen. De som accepterar att leva på det sättet är ganska lätträknade och de är aldrig tillräckligt missnöjda för att ständigt hitta på nya saker och för att till slut resa ut för att hitta ett bättre hem. När man bygger ett generationsskepp måste man alltså ta hänsyn till de höga krav som alla som bygger generationsskepp har.
     Om man vill ha med sig djur ombord måste man tänka på att djur sprider sjukdomar. Det är välkänt att farliga sjukdomar uppkommer när bakterier eller virus flyttar över från en art till en annan. Om man lever för nära djuren riskerar man att avla fram nya sjukdomar som kan spridas ombord. En så liten population som det är fråga om på ett generationsskepp är givetvis mer sårbar för epidemier. Det finns en hel del herrelösa generationsskepp som driver omkring befolkade endast av den avlidna besättningen. Det finns också några få där djurhållningen har varit automatiserad och där husdjuren har överlevt och tagit över skeppen. Drömmen skulle så klart vara att hitta ett där de överlevnde djuren har utvecklat intelligens och försöker begripa hur deras värld har uppstått och fungerar.
     Är då inte hela projektet dömt att misslyckas redan från början? Inte kan folk hålla sams när de kläms ihop ombord på ett litet skepp i flera generationer? De börjar väl slå ihjäl varandra på ett par veckor? I bästa fall kanske de lyckas hålla samman i några år...
     Nej då. För det första kan man jämföra ett generationsskepp med en liten stad och det finns gott om små städer där folk inte slår ihjäl varandra bara för att de bor tillsammans på en relativt liten yta. För det andra är generationsskeppsbyggare av naturen väldigt anpassningsbara och klarar av att ställa om till att leva lite mer instängda än vanligt om det skulle behövas.
     Det är klart att det händer att konflikter gör att vissa generationsskeppsprojekt misslyckas, men det tillhör ovanligheterna. Det som händer när man misslyckas är i de flesta fall att man delar skeppet så att man får två mindre generationsskepp som kan resa åt var sitt håll. Det är troligt att möjligheten att dela skeppet ökar sannolikheten för konflikter ombord, eftersom trycket att anpassa sig minskar. Det är alltså inte säkert att det är en bra idé att försöka förbereda sig för konflikter.
     Tänk på det när ni börjar ge er ut i rymden.

Nyckelord:

Copyright © 2005-2008 Björn Andersson,