2006-05-24

2006-05-24: Hundbiten

Hundar är farliga. Alla hundar är inte lika farliga, men de är alla i grunden vilda rovdjur. Detta är enkla biologiska fakta. Något annat som är fakta är att hundbett är vanliga på akutmottagningar. Enligt uppgift står hundar bakom 1% av alla patientbesök. Till och med Kennelklubbens talesman säger att den som inte väl känner till hur hundar fungerar löper stor risk att bli biten. Detta gäller framförallt barn.
     Hundbett leder lätt till svåra skador som kan ge handikapp och missprydande ärr för livet. Även psykologiska skador av olika slag är säkert vanliga. Bränt barn skyr elden och bitet barn skyr antagligen hundar. Hundar är alltså farliga både för statskassan och för oskyldiga människor.
     Vad ska man då göra åt detta?
     Idag är det kutym att man avlivar hundar som biter människor illa och det är väl rimligt, eftersom man kan anta att det är större risk att en sådan hund ska bitas igen. Jag antar att ägaren också kan dömas om det är ett allvarligt fall där hunden till exempel har bussats på offret.
     Jag tycker dock att det enda vettiga är att hundägare i alla lägen är lika ansvariga för sina hundars handlingar som för sina egna. Om de inte plockar upp hundbajs ska de straffas som om de själva hade uträttat sina behov på trottoaren och om deras hundar biter barn ska de dömas som om de själva hade gjort det. Om hundens offer dör ska ägaren sitta inne för mord.
     Nu tycker vissa att man inte kan hållas ansvarig för andra handlingar än sina egna. I så fall kan man fråga sig vem som i så fall ska ansvara för hundar. Hundfängelser låter inte som en bra idé. Visserligen har man dömt djur i domstol förr, men det var på medeltiden innan man började fatta hur världen fungerar. När en hund biter någon är hunden att betrakta som ett vapen och den människa som finns bakom vapnet är ansvarig för den skada som vapnet ger upphov till.
     Alltså vill jag se följande lag (här uttryckt på riktigt gammaldags fint anekdotberättande lagtextsätt):
     Nu binder en man sin hund utanför en affär medan han går och handlar. Ett barn kommer fram för att klappa hunden, som känner sig hotad och biter barnet i ansiktet. Resultatet blir gråt, tandagnisslan, blod, hundfobi och stora ärr i barnets ansikte. Straffet blir att hunden avlivas medan ägaren får sitta på vatten och bröd för grov misshandel samtidigt som han straffarbetar hårt för att tjäna ihop till det rejäla skadestånd som han ska betala till offret.
     Man kan tycka att det är överdrivet att straffa någon så hårt när det enda han gjorde var att lämna sin hund utanför affären. Men principen är enkel: Om din hund inte klarar av att barn bråkar med den så ska du inte lämna den ensam på allmän plats.
     En annan lösning är att helt enkelt sluta upp med att ha farliga djur hemma hos sig. Vissa säger att de har det för sällskapets skull, men det argumentet är ganska svagt. "Get some real", brukar en del porrmotståndare säga, men det tycker jag är lite elakt mot ensamma stackare som har svårt att få kontakt med andra människor. Men en mindre hund eller något annat harmlöst djur är antagligen precis lika bra sällskap som en stor dreglande best. Om inte bättre.

Givetvis är det så att vissa hundraser är farligare än andra. Som vanligt har Expressen hela listan:

1. Schäfer 2,83
2. Doberman 2,71
3. Spets 1,81
4. Pekineser 1,56
5. Tax 1,35
6. Schnauzer 1,33
7. Collie 1,30
8. Jakthund 1,29
9. Pudel 0,98
10. Rottweiler 0,92
11. Beagle 0,80
12. Terrier 0,61
13. Bernersennenhund 0,58
14. Labrador/retriever 0,49
15. Blandras 0,46
16. Spaniel 0,31
17. Shi Tzu 0,26
18. Malteser 0,00
Farlighetsmåttet är baserat på antal individer av rasen
och antalet anmälda fall där rasen har bitit barn illa.

Man kan konstatera att förklaringen inte bara är att vissa raser är mer populära bland dåliga ägare. Jag har väldigt svårt att tänka mig att till exempel pekineser och tax skulle vara speciellt attraktiva som "kamphundar". Det är ju egentligen ganska självklart att olika raser som är framavlade för olika syften har olika grader av aggressivitet, men jag kan tänka mig att vissa skulle försöka hävda att allt beror på ägarna.

Nyckelord:

Copyright © 2005-2008 Björn Andersson,