 |
 2007-07-28: SAOB mot biblioteketJag befann mig på SAOB, som ska vara en fantastisk ordbok som i detalj
beskriver svenskt skriftspråk från 1521 till våra dagar. Detta skulle
vara en underbar källa till kunskap och ett ymnighetshorn för
språkintresserade.
Givetvis finns vissa undantag. Det går inte att ta med allt. Det som
Svenska Akademien själva har undantagit är följande:
- personnamn och ortnamn
- tillfälliga ord och uttryck
- exklusiva facktermer
- rena dialektord
- främmande ord som saknar svensk böjning
- citatord från främmande språk
Och det kan väl vara rimligt att begränsa det s.k. scopet i ett
initialskede av utvecklingen av ordboken. I förlängningen är det dock
önskvärt att ta med även mer kortlivade ord, facktermer, dialektord
och lånord utan svensk böjning.
Efter att ha slagit upp det ord jag ville ha en exakt definition av
(spatial) började jag använda ordboken till det som är ordböckers
primära användningsområde, d.v.s. att slå upp konstiga ord och se
vilka som finns med.
Mupp var det första jag sökte efter. En mupp är ju en lite underlig
person. Kanske kan ungefärliga synonymer vara nörd eller ufo. Det
finns också en amerikansk TV-serie som handlar om muppar, men där
handlar det om en förkortning av det engelska muppet och den
betydelsen förväntade jag mig inte att hitta. Jag fick inga träffar
alls. Mupp är alltså ett tillfälligt ord.
Jag bytte vokalen och fick ordet mopp. För mig är en mopp något som
man använder när man städar. Den första betydelsen visar sig dock vara
ett slags klinkertegel. På andra plats kommer det som i SAOB beskrivs
som (sic!) "värktyg för rengöring av fartygsdäck, linoleummattor,
parkettgolv o. d." Okej, texten skrevs väl innan folk lärde sig stava.
Sedan lägger jag till en vokal. En moppe visar sig vara ett slags
hund, som även kallas mops. Det är också något man kan få på eller ge
någon på. 1862 (även detta innan stavningen uppfanns) kunde man t.ex.
skriva om "en stackars flicka, som blifvit bedragen af sin fästman
och derför gifvit honom litet på 'moppe'". Den betydelse som nu för
tiden är den allt överskuggande, d.v.s. "illaluktande och högljutt
fordon, som i ögonen på s.k. fjortisar, tillsammans med snus och folköl,
utgör det mest eftertraktade i vuxenvärlden" lyser bländande med sin
frånvaro.
Jag och en av mina närstående bråkade nyligen om vad biblioteket heter
med ett kortare ord. Jag hävdar att det heter bibblan och hon håller
på bibban. Vad skulle kunna vara ett bättre facit när det gäller
sådana frågor än SAOB? Vare sig bibblan eller bibban är ju låneord och
de är inte heller speciellt tillfälliga.
Jag börjar med att slå upp bibba. Det borde ju i alla fall ge träffar,
eftersom till och med jag erkänner att det finns bibbor av saker. En
hög tidningar skulle jag till exempel kunna tänka mig att kalla bibba.
Ingen träff. Va? Ingen träff alls. Bibba är alltså inget svenskt ord,
utan bara något slags tillfälligt slanguttryck. Man lär så länge man
lever.
Modfälld slår jag snabbt upp bibbla, bibblan, bibban och den alternativa stavningen biblan. Inget av
orden vill SAOB kännas vid.
Detta börjar kännas surrealistiskt Jag kanske inte kan svenska. För
säkerhets skull slår jag upp bibliotek. Med lättnad kan jag konstatera
att det ordet har funnits i svenskan i alla fall sedan 1500-talet. Det
kommer av grekiskans biblios, som betyder bok, och tiki, som betyder
förvaringsrum. Som exempel på andra typer av förvaringsrum ges apotek
(apbur), butik (hemsökt hus), hypotek (extra källarförråd under den
vanliga källaren) och pinakotek (lada för vanvårdade kossor).
Nyckelord: språk SAOB Svenska Akademien Svenska Akademiens Ordbok biblioteket ord moppe mupp mopp bibblan bibban svenska bibbla bibba
|
|