![]() ![]() |
![]() En ögonvittnesskildring direkt från Vatikanen. (Mikael Wiehe heter egentligen något annat och adressen har dolts för att skydda de oskyldiga människor som bor där nu.) |
Det bästa är naturligtvis att börja med en livs levande påve. På så sätt kan du vara säker på att kvalitén är av högsta märke. Halvfabrikat får alltid negativa konsekvenser för slutresultatet, och marknaden svämmar nästan över av falska påvar. De allra flesta fuskpåvarna kommer från Avignon med omnejd, tjippar på franska och är ofta salmonellabärare och strejkande lastbilschaffisar. Dessutom har de en rejäl vitlökssmak redan från början, vilket inskränker kockens frihet. Håll i minnet att den odiskutabelt bästa påven kommer från Rom, som känns bäst igen på den lilla mössan och P:t på maggen.
Nacka påven. Var noga med att inte mössan slinker med i farten; den är ofta seg och svettig och kan i värsta fall skämma hela rätten. Plocka honom och slit ur inälvorna. Den som vill kan spara levern och göra en smarrig mousse, och även hjärtat är en mumsig muskel. Kapa fötterna (dem kan man göra en nyckelring av - om man inte redan har en bättre, vilket de flesta har) och tvätta den plockade påven ordentligt under rinnande, kallt vatten.
Nu har du ett utmärkt utgångsläge.
Att tillaga påve är lätt. Det enda som egentligen sätter gränserna är din egen fantasi, och den är det väl inte så illa ställt med, eller? Här kommer några enkla stolpar:
Du kan ugnssteka påve. Pensla med smör och vitlök och krydda med salt och peppar och eventuellt några örtkryddor. Rosmarin och timjan rekommenderas om du inte vågar experimentera på egen hand. Om du vill göra det lite extra festligt kan du alltid stoppa påven full med en massa snarr. Svamp eller äpple och katrinplommon eller ananas eller vafan du vill. Nästan allt blir gott.
Du kan koka påve. Men det blir ofta, åtminstone enligt min egen uppfattning, ganska torrt, så därför krävs det ordentligt med sås till. Tillred den på hönsbuljong (tärning eller hemkokt), en drös med stark curry, rejält med grädde (ingen jävla dietgrädde, utan hederlig, fetfet vispgrädde) och en mjölredning.
Du kan göra en påvegryta. Använd påveklubbor eller påvefilé. Bryn med smör i stekpannan och hiva över i en gryta med lite fräst lök, grönsaker, kryddor, svamp och tomatpuré. Kryddningen är upp till dig själv. Häll på massor av buljong och låt koka tills påven är fast och fin i köttet. Red av. Mmmm...snarr.
En berömd påvegryta är coq au vin. Tillagas företrädesvis med nattvardsrött.
Påve smakar bra till nästan vad som helst. Potatis i alla former: kokt, pressad, stekt, bakad eller gratäng. Ris är utmärkt, och om din påve har tillagats med asiatisk prägel rekommenderas jasminris.
Det går naturligtvis bra att krubba påve på lokal också, om det är så att du inte känner dig särskilt hemma i köksregionerna. Var bara uppmärksam på att personalen uppfattar din beställning rätt, så du inte sitter där och deppar över en tallrik kalkon eller nåt.
Farbror Webben har fler. Exempel:
Påven är en kyckling. QED, liksom.
Enligt uppgift kan man också få se fjädrar om man har tur. Dock gör kardinalerna och de andra småpåvarna sitt bästa för att dölja påvens verkliga identitet med stora, täckande kläder. Tänk efter; när såg du senast påven i en enkel t-shirt?
Man får gärna tycka att vi har fel, men man kan inte hävda att vi därför ska förvägras rätten att uttala vår åsikt.
Anledningen till att jag finner det nödvändigt att påpeka detta självklara faktum är att jag har fått reda på att det har gjorts ett försök att få Chalmers att censurera oss. Konstigt nog lyckades det... :/
Länkar ska ju finnas hos alla som är med i fan-klubben och det är många som hittar hit genom dem. Sedan finns det länkar av lite mer officiell karaktär:
|