<<<|
<<< |
| Våld Lagar Judas Supa Skapelsen Vise männen Sodom och Gomorra Upprepningar |
| 7Då sade HERREN till Mose: »Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är. 8De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, åt den hava de offrat, och sagt: 'Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.» 9Och HERREN sade ytterligare till Mose: »Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk. 10Så låt mig nu vara, på det att min vrede må brinna mot dem, och på det att jag må förgöra dem; dig vill jag sedan göra till ett stort folk.» 11Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land? 12Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. 13Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'» 14Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk. |
| 2 Mos 32 |
| Hmm... Vem är det egentligen som bestämmer om Gud är så här labil? |
| Då sade Hasael: »Varför gråter min herre?» Han svarade: »Därför att jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skall sätta eld på deras fästen, deras unga män skall du dräpa med svärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.» |
| 2 Kon 8:12 |
| Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan. |
| Ps 137:9 |
| Deras späda barn krossas inför deras ögon, deras hus plundras, och deras kvinnor skändas. |
| Jes 13:16 |
| Med egna händer måste ömsinta kvinnor koka sina barn för att hava dem till föda vid dottern mitt folks skada. |
| Klag 4:10 |
| Samarien skall lida vad det har förskyllt genom sin gensträvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla för svärd, deras späda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista. |
| Hos 14:1 |
| 45Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken, 46då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. |
| Luk 12 |
| 23Därifrån begav han sig upp till Betel. Och under det han var på väg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gäck med honom och ropade till honom: »Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!» 24När han då vände sig om och fick se dem, uttalade han en förbannelse över dem i HERRENS namn. Då kommo två björninnor ut ur skogen och sleto sönder fyrtiotvå av barnen. |
| 2 Kon 2 |
| Vi snackar effektiva björnhonor! |
| Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan. |
| 1 Mos 32:32 |
| Men resten av människan går bra att äta? |
| 18Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men bliver sängliggande, 19dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sin stav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff; allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat och besörje sjukvård åt honom. |
| 2 Mos 21 |
| Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning. |
| 2 Mos 21:22 |
|
6Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som är hans nära
blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN. 7Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes blygd. 8Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din faders hustru, ty det är din faders blygd. 9Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller född ute. 10Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det är din egen blygd. 11Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är av din faders släkt, hon är din syster. 12Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders nära blodsförvant. 13Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din moders nära blodsförvant. 14Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon är din faders syster. 15Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta. 16Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din broders blygd. 17Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära blodsförvanter; sådant vore en skändlighet. 18Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lever. |
| 3 Mos 18 |
| Ibland undrar jag om inte Gud bara tycker om att säga "blygd". |
| 11Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd, 12så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någon skonsamhet. |
| 5 Mos 25 |
| Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. |
| Matteusevangeliet 27:5 |
| Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. |
| Apostlagärningarna 1:18 |
| 30Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja. 32Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.» 33Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp. 34Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.» 35Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp. 36Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader. |
| 1 Mos 19 |
| HERREN har där utgjutit en förvirringens ande, så att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företager sig, såsom en drucken raglar i sina spyor. |
| Jes 19:14 |
| 27Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som jag skall sända bland eder. 28Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka. |
| Jer 25 |
| Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN; ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till åtlöje, också han. |
| Jer 48:26 |
| 20Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård. 21Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält. 22Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför. 23Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd. 24När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 25»Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!» |
| 1 Mos 9 |
| Det var alltså Kanaan som fick skit för att Noa söp till och råkade blotta sig för Ham. |
| 1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 2Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. 3Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. 4Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. 5Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen. |
| 1 Mos 1 |
| Den första dagen, när ljuset skapades, räknas alltså inte. Tog det åtta dagar att skapa världen? |
| Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort. |
| 1 Mos 2:2 |
| Alltså vilade inte gud hela den sjunde dagen. Kanske vilade han på nionde dagen? |
| 1När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes' tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem 2och sade: »Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.» |
| Matteusevangeliet 2 |
| 20Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår; 21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.» 22Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN. 23Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige? 24Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där? 25Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?» 26HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.» 27Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.» 28Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.» 29Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.» 30Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.» 31Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.» 32Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.» 33Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem. |
| 1 Mos 18 |
| Här är Gud ovanligt lättövertalad, men i konsekvensens namn borde han ha fortsatt ner till en rättfärdig... |
| 1Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden på sitt ansikte 2och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd.» De svarade: »Nej, vi vilja stanna på gatan över natten.» 3Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åto. 4Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro. 5Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, så att vi få känna dem.» 6Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig 7och sade: »Mina bröder, gören icke så illa. 8Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man. Dem vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I finnen för gott. Gören allenast icke något mot dessa män, eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.» |
| 1 Mos 19 |
| Så trevligt av Lot att upplåta sina döttrar, som dessutom är oskulder, för gruppvåldtäkt... |
| 8Och de kastade lott om tjänstgöringen, alla, den minste likasåväl som den störste, den kunnige jämte lärjungen. 9Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef; den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv; 10den tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammans tolv 11den fjärde lotten kom ut för Jisri, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 12den femte blev Netanja, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 13den sjätte blev Buckia, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 14den sjunde blev Jesarela, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 15den åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammans tolv 16den nionde blev Mattanja, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 17den tionde blev Simei, med sina söner och bröder, tillsammans tolv 18den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammans tolv 19den tolfte lotten kom ut för Hasabja, med hans söner och bröder tillsammans tolv; 20den trettonde blev Subael, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 21den fjortonde blev Mattitja, med sina söner och bröder, tillsammans tolv; 22den femtonde lotten kom ut för Jeremot, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 23den sextonde för Hananja, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 24den sjuttonde för Josbekasa, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 25den adertonde för Hanani, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 26den nittonde för Malloti, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 27den tjugonde för Elijata, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 28den tjuguförsta för Hotir, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 29den tjuguandra för Giddalti, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 30den tjugutredje för Mahasiot, med hans söner och bröder, tillsammans tolv; 31den tjugufjärde för Romamti-Eser, med hans söner och bröder, tillsammans tolv. |
| 1 Krön 25 |
| Det enda Gud tycker mer om att säga än "blygd" är "tillsammans tolv". |
Copyright © Björn Andersson 1996-2006
|
|